Världens vackraste kille har äntligen kommit!
* 2/7-10 kl. 07.38

Tänkte försöka ge mig på en förlossningsberättelse! Varning för långt inlägg!

Strax före 02.00 den 2/7 vaknar jag av vanliga värkar som känns just så, som vanliga värkar, med andra ord inte speciellt mycket att hänga i julgran! Inser att jag inte orkar ligga i sängen så jag lägger mig på duschgolvet i nästan en timma och tar alvedon.

Åter i sängen efter ca. 50 min och tycker nog att värkarna har lugnat ner sig litegrann. Håller precis på att somna så låter det väldigt väldigt konstigt ljud i magen och väääärldens värk.
Kvider ut ett "Mattias" som flyger upp ur sängen och påminner mig om att andas, "det släpper snart gumman, ta det lugnt!" Försöker lyssna men det går inte sådär jättebra. Reser mig upp eftersom jag känner att jag måste gå på toaletten och det rinner!!? Idioten som håller på att föda barn inser inte riktigt här att vattnet faktiskt har gått, pucko. Sätter mig på toaletten och inser att "vattnet har nog gått!?" meddelar mattias som undrar om det verkligen kan vara så med tanke på alla mina funderingar över det under de senaste veckorna.

Vid strax före klockan 04 ringer mattias till förlossningen då jag inte är kapabel att prata i telefon, jag ligger/sitter på sovrumsgolvet och slår i sängen och skriker för allt jag är värd, stackars grannar!!
Barnmorskan han pratar med konstaterar att det är nog inte riktigt dags med tanke på att jag bara haft riktiga värkar i en timma så jag skulle ju säkert tjäna på att stanna hemma lite längre och slippa åka hem om vi kommer in. Jag hör i fyllan och villan mellan alla värkar att Mattias upprepade gånger säger "ja, vi vill ju inte komma in för tidigt då vi varit in hos er tre gånger redan" och det var ju precis så vi hade sagt, att fjärde gången gillt ska vi fasiken INTE bli hemskickade utan en bebis! Min älskade sambo mindes mina bittra ord då vi åkt hem från förlossningen sist och vill verkligen försäkra sig om att vi inte är för tidigt ute. Det enda jag kan tänka i sovrummet var nog något i stil med Fucking Åmål "JAG VILL KNARKA!!!!!!!!!!"
Kravlade mig ut i hallen för att få kontakt med Mattias och får en värk, ramlar ihop på golvet och skriker.
Barnmorskan hör mig i bakgrunden och meddelar Mattias att "det låter som att ni borde komma in, vi ses snart!"

Jag ringer själv till mamma och meddelar att det är dags, hon kommer och hjälper till likt en blivande mormor med att trycka mig i ryggen när värkarna kommer. Vi åker in och jag inser att jag kommer vara med om en gräslig biltur till sjukhuset!
Stackara mamma och pappas bil, trodde jag skulle fullkomligen sparka sönder den!

Mattias sprang in på akuten och hämtade en rullstol, meddelade mamma att hon kunde åka hem för jag tänkte minsann inte åka tillbaka så länge jag hade såhär ont, då skulle dom få lägga in mig på vårdhotellet!

Väl inne på förlossningen får jag samma rum som vi fick första gången vi kom in för 4 veckor sedan.
På med ctgn och försöka andas. Fick panik inte bara en gång på grund av värkarna och Mattias gjorde allt i sin makt för att vara världens bästa blivande pappa! Jag klämde hårt om hans stackars händer som han dessutom gjort illa på jobbet så han blödde ganska fint där på sitt stackars finger! För mig kändes det i detta läge verkligen som att när värkarna kom, då skulle dom aldrig släppa!

Barnmorskan kom in och gjorde undersökning med orden "ja.. livmodertappen är ju utplånad men du är bara öppen 2cm, vi räknar det ju inte som ett aktivt värkarbete förrän man är öppen 3cm egentligen"
Musten gick ur både mig och Mattias, aldrig tänkte vi, vi åker inte hem!!! Bm fortsätter då hon se min nästa värk, dom kommer nu konstant, får inte just något andrum över huvudtaget, med att "men vi lägger nog in dig på en sal Jenny så ska du få hoppa i badet, vill du det?" "JAAAA!!" hör jag migsjälv säga.

Gick från ett rum till ett annat och trodde att jag skulle nog dö på vägen till badkaret, Mattias hjälpte mig och en snäll undersköterska förklarade hur det fantastiska sittbadkaret fungerade.
Jag älskade dedär sittbadkaret!! Vilken lättnad!!
Efter ytterligare 20 min kommer bm in och frågar "vill du ha lustgas Jenny?"  samma svar som tidigare "JAAA!!!"

Fick Lustgas och Mattias säger att "jamen då vill jag ju också prova gumman" jag bara blänger på honom och lär ha sett ut som Gollum med "my precious"-blick i ögonen. Blir helt groggy och tycker att det är ganska bökigt dehär med lustgas, det blir ju nämligen luftmotstånd när man ska andas ut i masken så jag öppnar den när jag ska andas ut och sen drar in igen. Bm säger "nej nej nej, du måste andas ut I masken Jenny, annars blir vi alla fulla här inne!" jag tittar på Mattias och gör tummen upp, dom skrattar.

Blir helt groggy och konstaterar att värkarna går fortare med lustgasen, topparna blir inte lika långa och det känns jättebra! Får även sockerdricka där jag sitter i badkaret.
Efter ca. 1 timma i badkaret blir jag undersökt igen och bm konstaterar att "Ja, Jenny, du är nu öppen 5cm, jättebra jobbat!" Förvånad blir vi, 5cm?! Redan!? "det kommer nog gå fort dehär Jenny" säger bm med något förvåning i rösten. "Du MÅSTE ringa på klockan om du känner att det trycker på bakåt nu Jenny, då ska du upp ur badkaret!" Man får ju tyvärr inte föda i vatten, det hade jag lätt gjort om jag fått chansen!

Inser att det nog gör det, trycker på mer bakåt men jag är inte säker, pekar åt mattias att ringa på klockan som inte förstår någonting alls med mina dåliga charaderförsök! Det har nu gått ytterligare 20 minuter sedan förra undersökningen när jag ringer på klockan och bm tittar på mig och tycker nog att jag ska ta och kliva upp ur badet och lägga mig på sängen. Personalbyte blev det nu och två nya, jättetrevliga tjejer kommer in och frågar hur allt är, hälsar och undrar om jag vill sitta kvar i badkaret ett tag till när dom ser min värk och säger att "nä, vi plockar nog upp dig nu Jenny, du får lägga dig på sängen!"

Lägger mig på sängen och frågar med extremt basig röst om "kan jag få EDA????" "Nä jenny, det är nog ingen idé nu såhär sent!" "Men kan jag få ackupunktur då?!" "Det hjälper nog inte heller just nu Jenny!"
Jag suger i mig lustgasen som aldrig förr och inser att det nu gör riktigt jäkla ont!!

Undersöks och man konstaterar att nu är jag öppen 8cm. Bm säger till mig att "du kommer nog känna nu att du vill krysta när värkarna kommer Jenny men du måste vänta!" Jag tänker inte så mycket på det men inser vid nästa värk att hela kroppen skriker att den vill krysta och jag vrålar samma sak "ja, snart ska du få det Jenny, men inte än!" Dehär värkarna var nästan jobbigast, att vänta på att få börja trycka ut dendär saken som låg inne i min mage. Bm frågar om jag vill föda på sidan då det är så jag väljer att ligga när jag har värkar och jag tycker det är en jättebra idé!

Mattias påminner "släpp lustgasen nu gumman när värken släpper, det räcker" Jag bara vrålar "neeeej!!!" och boxas på räcket vid sängen så Mattias flera gånger får ta tag i min hand så jag inte ska slå den sönder och samman. Hör efter en stund bm säga att "känn här jenny, nu är huvudet påväg ut!" Jag känner och blir jätteförvånad, jag känner huvudet!?! är det SÅ nära?!?" Fortsätter jobba på och hör bm säga "nu ska du ta i riktigt hårt jenny men du måste sluta krysta när jag säger till" hemska värld, jag ville ju föda barn och inte bli tillsagd att vänta!!! "åsså pyser du" sa hon när jag skulle sluta krysta. I dehär hör jag Mattias säga "tänk på hur macke andas när han lyfter bänk gumman, pys så du också!" jag fattar vad han menar och försöker med det, får beröm av bm.

Hinner i allt dehär tänka att "shit, jag har ju hört talas om ring of fire, när huvudet ska ut.. det kommer ju göra JÄTTEONT!!!! jag vill inte mer!!!" men kastar iväg lustgasen för allt jag är värd, den vill jag inte alls ha nu på slutet, vill vara klar i skallen. Värken med stort V kommer och jag skriker nog antagligen som aldrig förr och det känns onekligen som att jag ska gå sönder upp till hakan men så säger det uttryckligen PLASK och ut kommer en blå liten kille som snabbt torkas av och läggs på mitt bröst. Jag hinner inte tänka på att han är ute, förvånas också över att jag inte gråter av lycka men jag är så chockad! Mattias frågar om jag vill veta vad det är och han berättar med enorm stolthet i rösten att det är en liten kille! undersköterskan konstaterar att "men gud vad söt han är!!" jag har fortfarande inte sett ansiktet på honom men hinner tänka att "oj, är han så söt?!" dumskalle, det är väl klart han är!!!

Sammanfattningsvis:
04.30 kommer vi in, 07.38 är han ute!

Vi är enormt glada att det gick så snabbt och jag är hemskt stolt att det inte blev någon annan typ av smärtlindring än lustgas, men jag vet ju också att det hade att göra med att det just gick så snabbt, skulle inte tvekat en sekund om det dragit ut på tiden!

Vi fick hemskt mycket beröm för vår förlossning med kommentarer som "du är som gjord för att föda barn Jenny, välkommen åter!!" Bm konstaterade också att jag var väldigt välmusklad i mitt bäcken och det tackar vi Rocken och ridningen för! Hon sa också att "det är jättebra att vara såhär vältränad om man kan lyssna på oss under krystvärkarna, men börjar man köra sitt eget race kan det bli riktigt farligt!, men du gjorde ett jättebra jobb!"

Nu är vi bara så lyckliga, vi har världens vackraste lille kille här hemma som är så enormt gullig och bedårande!
Mattias är precis som jag trodde, världens bästa pappa!

Tack alla kära vänner för gratulationerna!

Ta hand om er och kom snart och hälsa på, nu har sonen vaknat och vill ha mat!
Måste bara som en notis göra er uppmärksamma på att Casper prickade in en lucka gissnings-schemat, INGEN hade gissat på 2:a Juli! ;)