Lommhörd.. med ett m?
Idag är jag trött i huvudet och har nog tappat ungefär 75% av min hörsel. Vet ni varför? Jo, däför att mina älskade elever har fått spela trummor på musiken idag. För er som inte vet så arbetar jag som musiklärare i åk 3-5 en gång i veckan på en skola i Njurunda, detta är en vikariat fram till skolavslutningen.
Det är ju väldigt olika vad man har för förutsättningar och denna skola kategoriserar sig tyvärr (i musiklektions-syfte) bland de absolut sämsta.
1. Det finns ingen musiksal, jag använder ett av 5ornas två klassrum
2. det finns EN gitarr på skolan
3. det finns EN låda med rytminstrument, kanske 5 tamburiner, lite bjällror och en jäkla massa taktpinnar
4. det finns ett piano som alltid står i 5ornas klassrum vilket innebär att pianostolen ständigt är trasig, likaså alla rytminstrument som förvaras i en back under skrivbordet.
5. det finns en stereo som inte bör få kallas stereo, en sån version som fanns när jag själv gick i 3an och det är faktiskt många år sedan nu, denna stereo går det knappt att spela skivor i förstår ni, för att det ska vara möjligt måste man först ställa en sten (jo, faktiskt, en tegelsten) och sen en liten låda med små skrivböcker i för att inte luckan ska åka upp och då bidde det inge ljud.
6. Det finns faktiskt ett trumset, vilket är nerbäddat i källaren eftersom det ju inte skulle fungera att ständigt ha det i 5ornas klassrum.
Man kan väl helt enkelt säga såhär; Jag tror att om/när jag tar på mig ett nytt jobb som musiklärare, åt vilka åldrar det än må vara så tror jag att allt kommer bli lättare, för även om eleverna i sig fortfarande kommer att vara stökiga och busiga, så kommer iallafall förutsättningarna vara några resor bättre, och vem kan väl klaga på det?
Näe, man blir lätt lite bitter när man börjat veckan med att bli grinig, det är en prövning vill jag lova, att inte börja skrika och gorma för allt man är värd så fort det brinner i knutarna, att behålla lugnet och vara uppmuntrande och rolig när det börjar krisa, är en konst skulle jag vilja våga påstå!
Däremot är det ju så roligt att se dessa ungar som ÄNTLIGEN får testa att spela gitarr och ÄNTLIGEN får testa att spela trummor på skolan, för det får dom i vanliga fall inte göra eftersom förutsättningarna är så dåliga.
Det säger en del när man får höra "du är en såndär modig musiklärare du" Man undrar lätt, vad har dom egentligen gjort innan?
Ett som är säkert; det kommer bli skönt att sluta i juni men jag kommer att sakna dom, var och en har dom dundrat in i mitt hjärta och lämnat ett fotavtryck och det är tråkigt att inte få följa dom på vägen och se vad det blir av dom, men man får väl hoppas att någon, i någon klass ska ha tyckt att musiken har varit rolig och kanske också hittat ett litet intresse? För vad hemskt det vore, att vara den musikläraren som var för feg för att våga släppa tyglarna och låta eleverna testa sina gränser och därmed hämma ett intresse som kanske kunnat bli någonting stort?
Det är faktiskt lite läskigt att vara lärare på denna nivå, jösses vad lätt det är att forma dom och det är inte alltid bara någonting positivt!
Man måste nog vara en speciell sorts människa för att vara lärare, och jag är inte alls övertygad om att jag är den sorten än, men det är hemskt roligt att prova på!
Sen måste jag ju också tillägga, vilket inte kan sägas nog mycket; Tack mina kära vänner för i lördags, vilken härlig kväll, jag är så hemskt glad att ni alla ville och kunde komma!
God Speed!
J
Det är ju väldigt olika vad man har för förutsättningar och denna skola kategoriserar sig tyvärr (i musiklektions-syfte) bland de absolut sämsta.
1. Det finns ingen musiksal, jag använder ett av 5ornas två klassrum
2. det finns EN gitarr på skolan
3. det finns EN låda med rytminstrument, kanske 5 tamburiner, lite bjällror och en jäkla massa taktpinnar
4. det finns ett piano som alltid står i 5ornas klassrum vilket innebär att pianostolen ständigt är trasig, likaså alla rytminstrument som förvaras i en back under skrivbordet.
5. det finns en stereo som inte bör få kallas stereo, en sån version som fanns när jag själv gick i 3an och det är faktiskt många år sedan nu, denna stereo går det knappt att spela skivor i förstår ni, för att det ska vara möjligt måste man först ställa en sten (jo, faktiskt, en tegelsten) och sen en liten låda med små skrivböcker i för att inte luckan ska åka upp och då bidde det inge ljud.
6. Det finns faktiskt ett trumset, vilket är nerbäddat i källaren eftersom det ju inte skulle fungera att ständigt ha det i 5ornas klassrum.
Man kan väl helt enkelt säga såhär; Jag tror att om/när jag tar på mig ett nytt jobb som musiklärare, åt vilka åldrar det än må vara så tror jag att allt kommer bli lättare, för även om eleverna i sig fortfarande kommer att vara stökiga och busiga, så kommer iallafall förutsättningarna vara några resor bättre, och vem kan väl klaga på det?
Näe, man blir lätt lite bitter när man börjat veckan med att bli grinig, det är en prövning vill jag lova, att inte börja skrika och gorma för allt man är värd så fort det brinner i knutarna, att behålla lugnet och vara uppmuntrande och rolig när det börjar krisa, är en konst skulle jag vilja våga påstå!
Däremot är det ju så roligt att se dessa ungar som ÄNTLIGEN får testa att spela gitarr och ÄNTLIGEN får testa att spela trummor på skolan, för det får dom i vanliga fall inte göra eftersom förutsättningarna är så dåliga.
Det säger en del när man får höra "du är en såndär modig musiklärare du" Man undrar lätt, vad har dom egentligen gjort innan?
Ett som är säkert; det kommer bli skönt att sluta i juni men jag kommer att sakna dom, var och en har dom dundrat in i mitt hjärta och lämnat ett fotavtryck och det är tråkigt att inte få följa dom på vägen och se vad det blir av dom, men man får väl hoppas att någon, i någon klass ska ha tyckt att musiken har varit rolig och kanske också hittat ett litet intresse? För vad hemskt det vore, att vara den musikläraren som var för feg för att våga släppa tyglarna och låta eleverna testa sina gränser och därmed hämma ett intresse som kanske kunnat bli någonting stort?
Det är faktiskt lite läskigt att vara lärare på denna nivå, jösses vad lätt det är att forma dom och det är inte alltid bara någonting positivt!
Man måste nog vara en speciell sorts människa för att vara lärare, och jag är inte alls övertygad om att jag är den sorten än, men det är hemskt roligt att prova på!
Sen måste jag ju också tillägga, vilket inte kan sägas nog mycket; Tack mina kära vänner för i lördags, vilken härlig kväll, jag är så hemskt glad att ni alla ville och kunde komma!
God Speed!
J
