Hej hå!
Vi har nu både tv och internet hemma i lägenheten!!!
Sitter för tillfället på sofies mini-dator och kommer åt precis alla knappar samtidigt när jag försöker skriva, och folk klagar på min alldeles vanliga laptop!
Men denna lilla sak gör själ för sitt namn för den får banne mig plats i knät om man så är en liten puttefnask!
Mycket film har det blivit på sistone, i fredags var mamma, pappa, jag och mattias på biosupé och såg australia, den får fem av fem solar!! för alla hästtjejer är den en höjdare, för alla killar som gillar blod och slagsmål går den också in rätt fint i ramarna, men också för alla oss som behöver kärlek för att det ska kännas rätt så är den klockren! Spännande rakt igenom, medryckande och bara sådär.... bra! Fast alla tycker nog inte det,. kan tro att Emmas John suckar friskt om man mot förmodan läser dehär ;) haha...
Ikväll har vi kollat på svettiga karlar när vi kikade på "300" Grymt bra film, många magrutor så att både killar och tjejer rycks med! haha..
Nu är det ännu en film pågång men jag är lite filmmätt så jag överlåter det till övriga och passar på att blogga istället, ännu en med karlarnas karl; Hugh Jackman, HAN kan konsten att se manlig ut han!!
Har egentligen inte speciellt mycket att skriva om idag, nada inspiration faktiskt allt så det får vara nog för idag!
Sussa sött och pussas ofta!
Sitter för tillfället på sofies mini-dator och kommer åt precis alla knappar samtidigt när jag försöker skriva, och folk klagar på min alldeles vanliga laptop!
Men denna lilla sak gör själ för sitt namn för den får banne mig plats i knät om man så är en liten puttefnask!
Mycket film har det blivit på sistone, i fredags var mamma, pappa, jag och mattias på biosupé och såg australia, den får fem av fem solar!! för alla hästtjejer är den en höjdare, för alla killar som gillar blod och slagsmål går den också in rätt fint i ramarna, men också för alla oss som behöver kärlek för att det ska kännas rätt så är den klockren! Spännande rakt igenom, medryckande och bara sådär.... bra! Fast alla tycker nog inte det,. kan tro att Emmas John suckar friskt om man mot förmodan läser dehär ;) haha...
Ikväll har vi kollat på svettiga karlar när vi kikade på "300" Grymt bra film, många magrutor så att både killar och tjejer rycks med! haha..
Nu är det ännu en film pågång men jag är lite filmmätt så jag överlåter det till övriga och passar på att blogga istället, ännu en med karlarnas karl; Hugh Jackman, HAN kan konsten att se manlig ut han!!
Har egentligen inte speciellt mycket att skriva om idag, nada inspiration faktiskt allt så det får vara nog för idag!
Sussa sött och pussas ofta!
Älskad, Saknad!
En era har gått i graven, en ny epok börjar, tårarna rinner, saknaden är stor.
Ludvid Sebastian Olofsson
Född 950509, död 090105
Jag minns det lilla knytet som vi for till älandsbro och hämtade när jag var 9 år gammal, jag hade tjatat om en hund så länge jag förstod vad en hund var och med en mamma som var allergisk och en familj som i övrigt inte egentligen hade något större hundintresse så fick jag själv kämpa för att en vacker dag få hem en krabat, åtminstone kändes det nog så just då! När jag då var nio år hade jag fått ärva pengar efter min käre farfar som lämnat jordelivet och för dom pengarna fick jag välja att köpa en hund, en liten Bichón Frisé fick det bli, för dom skulle ju vara allergivänliga och mamma och pappa hade dessutom ett par vänner som hade en liten Nalle som var av samma ras, vi gillade Nalle och bestämde oss för att åka och köpa en från samma uppfödare.
Ludde var minst i kullen, låg längst bak och var mest livrädd, den lilla flickan jenny såg en stackars liten en som hon nog mest ville rädda från världens hemskheter och så fick det bli för det var ju trots allt jag som skulle bestämma vilken jag ville ha, uppfödaren kletade lite nagellack på huvudet för att påminna sigsjälv att han var tingad, sommaren 1995 efter att vi varit på semester hämtade vi hem våran lilla Ludde!
Jag kunde inte riktigt bestämma mig för vad han skulle heta så Marlene min barndomsvän fick hjälpa mig i form av att hon gjorde en lista, en lista där hon radade upp lämpliga namn och jag fick fylla i vilka jag tyckte passade, tillslut hade vi kommit till Ludde, brorsan ville att han skulle heta Sebastian men det gillade inte jag så därför kompromissade vi och det fick då bli Ludvig Sebastian Olofsson, hans kennelnamn var Chirac och det gillades ju inte speciellt mycket.
Bilfärden hem var lugn, vi hade blivit åtutade hos uppfödaren att minsann låta valpen nu få ta det lugnt när han kom hem, inte hade Ludde tid att ta det lugnt heller! Han rusade genom hela huset på mindre än en minut i vad man nog kan kalla ett av de värsta valpspatten i Luddes historia, sen somnade han förnöjt i köket. Jag tror aldrig att ludde saknade kenneln eller mamma, jag upplevde det som att han från första början trivdes riktigt bra hos oss!
Efter att snart 14 år har gått finns det enormt många roliga och tråkiga historier att berätta om vårt liv med vårt vita lilla sommarmoln, han tog och bet mig i tummen när jag var 16 år, det tyckte han verkade som en bra idé just då, han krälade in under bilen så han hade olja på heeeela kroppen till mammas stora förtret, eller när jag och Annis var uppe i skogen med inte mindre än 5 hundar och Ludde svassade efter sin älskling Signe som var lika gammal som honom när han plötsligt ramlade ner i en lerpöl, antagligen för att han bara hade ögon för Signe och tydligen inga alls för hur marken såg ut, gissa om Jenny fick sanera honom när hon kom hem!
Jag minns när jag hämtade hem Chico, min nuvarande hund och Ludde vägrade titta åt mig på flera veckor, han avskydde nog tanken att måsta dela sin familj med en äcklig, livlig, till på köpet SVART hund!
Jag minns när jag lekte på gräsmattan med chico och ludde sprang tätt efter och bet chico i benen och morrade och skällde, inte var det då okej att busa hemma hos honom inte!!
Eller alla gånger som vi kört agility hemma i vardagsrummet, Ludde ÄLSKADE agility och jag ångrar nog lite att vi aldrig tog tag i det på allvar, han skällde och viftade på svansen sekunden jag började plocka fram grejer hemma, han vart så exalterad så han visste inte alls vart han skulle ta vägen, och han utförde varje moment med bravur även om det var lite läskigt när stolarna inte stod still när man skulle hoppa ner från dom!
Glömmer aldrig den gången då jag hade lekt med honom på detta sätt i musikrummet och efter ett tag kommer pappa och undrar "Vem har lämnat Ludde på en stol i musikrummet??" Det var såklart jag, för jag hade ju inte förklarat att vi nu lekt färdigt, så där satt han i mörkret på en stol alldeles tyst och väntade på lillmatte, han tyckte nog att vi skulle fortsätta!
Pappa och jag gick på valpkurs med luddet, det var en spännande tid och redan där hade han med sig sin älskling Signe för anna-lena och jag fick gå kursen tillsammans vilket vi tyckte var jätteroligt! Ludde var duktig på kursen och vi fick beröm samtidigt som vi skrattade åt signe som sprang och bajsade mitt under inkallningsövningarna så Annis höll på att skämmas ögonen ur sig, vi har haft mycket skoj ihop jag och Ludde!
Pappa fick för sig att börja träna en gång i tiden (!) Det tyckte Ludde var en enormt dålig idé så när han såg husse börja jogga efter ljungan sprang han snabbt om, hoppade upp ett par ggr på magen och sprang sedan hemåt, Mattias sa häromdan att "han var nog inte riktigt gjord för att träna" "näe".. sa jag "det är nog inte min far heller", som vi skrattade.
Ludde kommer för all framtid ha en alldeles speciell plats i mitt hjärta, vi har upplevt så mycket tillsammans och han har varit med så länge, han hade trots allt blivit 14 år i maj, men som han led på slutet så var det bäst att låta honom somna in för gott, vi är tacksamma över att han inte led länge, utan att det gick fort på slutet, vi är glada att vi fått behålla honom så länge som vi faktiskt fick, där på julafton ständigt med röd fluga under hakan! Julafton nästa år kommer bli tomt utan någon ludde som ivrigt försöker få tag i sina julklappar som luktar så vansinnigt gott.
14 år av ens liv är lång tid, och jag är så tacksam att jag fått dela den tiden med dig min lille vän, du lämnar ett tomrum men jag minns allt det roliga, alla skratt och allt flamms!
Hunden ÄR människan bästa vän
R.I.P!
Ludvid Sebastian Olofsson
Född 950509, död 090105
Jag minns det lilla knytet som vi for till älandsbro och hämtade när jag var 9 år gammal, jag hade tjatat om en hund så länge jag förstod vad en hund var och med en mamma som var allergisk och en familj som i övrigt inte egentligen hade något större hundintresse så fick jag själv kämpa för att en vacker dag få hem en krabat, åtminstone kändes det nog så just då! När jag då var nio år hade jag fått ärva pengar efter min käre farfar som lämnat jordelivet och för dom pengarna fick jag välja att köpa en hund, en liten Bichón Frisé fick det bli, för dom skulle ju vara allergivänliga och mamma och pappa hade dessutom ett par vänner som hade en liten Nalle som var av samma ras, vi gillade Nalle och bestämde oss för att åka och köpa en från samma uppfödare.
Ludde var minst i kullen, låg längst bak och var mest livrädd, den lilla flickan jenny såg en stackars liten en som hon nog mest ville rädda från världens hemskheter och så fick det bli för det var ju trots allt jag som skulle bestämma vilken jag ville ha, uppfödaren kletade lite nagellack på huvudet för att påminna sigsjälv att han var tingad, sommaren 1995 efter att vi varit på semester hämtade vi hem våran lilla Ludde!
Jag kunde inte riktigt bestämma mig för vad han skulle heta så Marlene min barndomsvän fick hjälpa mig i form av att hon gjorde en lista, en lista där hon radade upp lämpliga namn och jag fick fylla i vilka jag tyckte passade, tillslut hade vi kommit till Ludde, brorsan ville att han skulle heta Sebastian men det gillade inte jag så därför kompromissade vi och det fick då bli Ludvig Sebastian Olofsson, hans kennelnamn var Chirac och det gillades ju inte speciellt mycket.
Bilfärden hem var lugn, vi hade blivit åtutade hos uppfödaren att minsann låta valpen nu få ta det lugnt när han kom hem, inte hade Ludde tid att ta det lugnt heller! Han rusade genom hela huset på mindre än en minut i vad man nog kan kalla ett av de värsta valpspatten i Luddes historia, sen somnade han förnöjt i köket. Jag tror aldrig att ludde saknade kenneln eller mamma, jag upplevde det som att han från första början trivdes riktigt bra hos oss!
Efter att snart 14 år har gått finns det enormt många roliga och tråkiga historier att berätta om vårt liv med vårt vita lilla sommarmoln, han tog och bet mig i tummen när jag var 16 år, det tyckte han verkade som en bra idé just då, han krälade in under bilen så han hade olja på heeeela kroppen till mammas stora förtret, eller när jag och Annis var uppe i skogen med inte mindre än 5 hundar och Ludde svassade efter sin älskling Signe som var lika gammal som honom när han plötsligt ramlade ner i en lerpöl, antagligen för att han bara hade ögon för Signe och tydligen inga alls för hur marken såg ut, gissa om Jenny fick sanera honom när hon kom hem!
Jag minns när jag hämtade hem Chico, min nuvarande hund och Ludde vägrade titta åt mig på flera veckor, han avskydde nog tanken att måsta dela sin familj med en äcklig, livlig, till på köpet SVART hund!
Jag minns när jag lekte på gräsmattan med chico och ludde sprang tätt efter och bet chico i benen och morrade och skällde, inte var det då okej att busa hemma hos honom inte!!
Eller alla gånger som vi kört agility hemma i vardagsrummet, Ludde ÄLSKADE agility och jag ångrar nog lite att vi aldrig tog tag i det på allvar, han skällde och viftade på svansen sekunden jag började plocka fram grejer hemma, han vart så exalterad så han visste inte alls vart han skulle ta vägen, och han utförde varje moment med bravur även om det var lite läskigt när stolarna inte stod still när man skulle hoppa ner från dom!
Glömmer aldrig den gången då jag hade lekt med honom på detta sätt i musikrummet och efter ett tag kommer pappa och undrar "Vem har lämnat Ludde på en stol i musikrummet??" Det var såklart jag, för jag hade ju inte förklarat att vi nu lekt färdigt, så där satt han i mörkret på en stol alldeles tyst och väntade på lillmatte, han tyckte nog att vi skulle fortsätta!
Pappa och jag gick på valpkurs med luddet, det var en spännande tid och redan där hade han med sig sin älskling Signe för anna-lena och jag fick gå kursen tillsammans vilket vi tyckte var jätteroligt! Ludde var duktig på kursen och vi fick beröm samtidigt som vi skrattade åt signe som sprang och bajsade mitt under inkallningsövningarna så Annis höll på att skämmas ögonen ur sig, vi har haft mycket skoj ihop jag och Ludde!
Pappa fick för sig att börja träna en gång i tiden (!) Det tyckte Ludde var en enormt dålig idé så när han såg husse börja jogga efter ljungan sprang han snabbt om, hoppade upp ett par ggr på magen och sprang sedan hemåt, Mattias sa häromdan att "han var nog inte riktigt gjord för att träna" "näe".. sa jag "det är nog inte min far heller", som vi skrattade.
Ludde kommer för all framtid ha en alldeles speciell plats i mitt hjärta, vi har upplevt så mycket tillsammans och han har varit med så länge, han hade trots allt blivit 14 år i maj, men som han led på slutet så var det bäst att låta honom somna in för gott, vi är tacksamma över att han inte led länge, utan att det gick fort på slutet, vi är glada att vi fått behålla honom så länge som vi faktiskt fick, där på julafton ständigt med röd fluga under hakan! Julafton nästa år kommer bli tomt utan någon ludde som ivrigt försöker få tag i sina julklappar som luktar så vansinnigt gott.
14 år av ens liv är lång tid, och jag är så tacksam att jag fått dela den tiden med dig min lille vän, du lämnar ett tomrum men jag minns allt det roliga, alla skratt och allt flamms!
Hunden ÄR människan bästa vän
R.I.P!
