Ibland undrar jag vad jag gjort för ont för att förtjäna att födas till kvinna, eller rättare sagt vad mannen gjort för ont för att förtjäna att födas till man och måsta dras med oss kvinnor!

Idag är jag sådär hemskt mycket tjej med stort T. Alla tjejer vet vad jag pratar om men kanske framförallt dom som lever i ett förhållande. En fråga: vad är vårat problem?
Att dras med förkylning, snorig näsa, glada veckan vilket innebär ond mage och en skalle som värker är alla ingredienserna till, just precis, en typiskt mensgrinig dag.

Dagen började lugnt med att jag kunde sova ut, vaknade inte förrän telefonen ringde vid halv elva, förvisso var det en vän i stallet som bad om ursäkt för att hon glömt min häst igårkväll när hon lovat att ta in honom, men eftersom jag vet att det finns ett gäng snälla själar i vårt stall så är det ingenting som oroar mig speciellt mycket, in kom han alltid! Sekunderna efter att jag la på luren kom den; den fördömda mensvärken! Vad ska den i kroppen att göra??
Sprang på toaletten där jag fastnade en stund, försökte glömma bort magen och tvinga migsjälv att läsa tidningen, dehär med att förneka är lite min grej när det kommer till smärta och förkylningar!
Tacksam över att magen ville vara vänlig nog att sluta värka så jag kunde komma upp på fötter igen, vankade jag in till vardagsrummet, slog på Vänner, säsong 7 för övrigt vilket är min syssla nr. 1 när jag inte har så mycket annat för mig, och la mig för att tycka synd om migsjälv.

Runt klockan tolv kommer min kära sambo hem från jobbet, på glatt humör över att fått slutat tidigt och över att eleverna varit så trevliga.
Det hinner väl gå någon timma innan jag tycker mig höra gnäll, i stil med "Du ska då alltid drälla saker omkring dig och inte ta reda på efter dig, det ligger kläder överallt och jag orkar inte ta hand om allt nu" I själva verket sa han säkert något i stil med "nu är ju stolen full i kläder igen". ja och där var det nog också punkt.
Att man nu går in i nåt knepigt stadie a'la försvarsmekanism är ju för mig helt obreglipligt men ack så sant. Här kommer genast ett: "jag orkar inte bråka nu, sluta gnäll på mig hela tiden!!!!!!!"
Stackars karl, förstår så väl att han skakar på huvudet och vänder sig om för att lägga tvätten i korgen utan ett knyst. Här händer något ännu värre, försvarsmekanismen över till fas: KRIG!
"Men säg nåt då!! Varför ska du komma hem och bråka för??" Sambon, klok som han är bara står där med ett uppgivet suck medans hanfortsätter lägga kläder i korgen. Han frågar sedan, "Kan inte du gå ut med hunden så torkar jag golven under tiden, då jag är klar med detta?"
Här kommer steg tre. Tjejen med stort T blir så arg så arg att hon rusar ut genom dörren med hunden i tätt följe med tanken; "Det är inte nog med att han ska gnälla, han ska kräva saker också!!" Går omkring och är sur hela vägen på promenaden, och eftersom hunden är glad som en hund ska vara är också det ett problem då man själv är inne i sur-stadiet. Hunden får skiten för att Matte har en dålig dag, stackars hund, även han en karl!
Kommer hem igen, drämmer igen dörren, lägger mig på soffan. In kommer sambon och frågar hur det är lite snällt, medans jag snabbt svarar "LÅT MIG VA!!!" här betyder det ju i själva verket "KRAMA MIG!!" men det förstår inte karlar, tror vi tjejer. Men se där hade jag än en gång fel om min kära sambo, han är klok nog att hålla sig borta tills argbiggan lagt sig en hel del men kommer sen in och säger "Gumman, jag tror du behöver en kram!" Håller sedan om mig sådär alldeles lagom för att man ska känna sig trygg, älskad och på glatt humör igen.
Än en gång; stackars karlar som ska dras med oss kvinnfolk.. jag har då full förståelse för alla homosexuella grabbar där ute, inte skulle då jag orka leva med en tjej! Man får vara hemskt tacksam att det ibland (jo, faktiskt ibland, inte alls varje månad) blir såhär under glada veckan, och till alla er karlar; än en gång jag förstår att ni blir leds men tro mig, vi blir lika leds på oss själva så det kanske jämnar ut sig?

Näe, man ska nog vara hemskt tacksam över att man har en sån underbar sambo. Fredrik, Jag älskar dig!
 Eftersom vi precis skaffat ny dator så är nästan alla bilder utbrända på skivor så detta är den enda bild jag har just nu med mina båda karlar, ja, förrutom hästen då som också får stå ut med mig!
Tack mina underbara män för att ni är dom ni är!

Nu har 2007 svischat förbi sådär som bara ett år som går för fort kan göra, men hey, inte hänger man läpp för det utan ser med spänning fram emot vad 2008 har att erbjuda!

Julen firades hemma hos mig och fredrik med våra familjer, en mycket bra tradition tycker vi att alla är samlade så man slipper skutta runt =) 9 personer blev vi, alldeles lagomt i vårt lilla hus!

  
Bild nr. 1: Den gulliga bordsdekorationen jag fick av mamma!
Bild nr. 2: Kvällsfika!
Bild nr. 3: hundarna var ju så julfina!

Nyår spenderades också i lugn och ro hemma hos mina föräldrar, min kära karl valde att umgås med oss istället för att åka på party, det tackar jag för!
Men hey, kameran verkar ju dragen iallafall som ser trippelt!


Juldan blev det utgång med skönaste brudarna, en superhärlig kväll verkligen! Tack för det tjejer!

   
1. Tessan, Eko och Emma
2. Vicky i taxin påväg till staden
3. Jag och Simon på efterfest

I övrigt så har jag ju fått en kamera av min familj i julklapp, det är ju helt fånigt vad man blir nörd på tre röda och inte har tid att göra NÅGONTING annat! så jag får allt slänga upp lite bilder här nu!
     

1. Me like my zoom
2. Spela spel kring jul hör ju till!
3. Spelkväll hemma i Olofsson's stuga!
4. Fotade spegelbilden!

Näe, det får väl vara det då!
Men ta hand om er och gör nu 2008 till ett bra år, God fortsättning!