I'm on fire!!!

Snurrade som vanligt runt på nätet och hamnade på en tjej's blogg, en tjej som är född 1990 (vilket egentligen inte är så vansinnigt mycket yngre än mig men jösses så smått det känns?!) och väntar barn.
Det var det ena inlägget efter det andra om hur "du ska fatta att han vill vara med MIG och inte med DIG, att jag väntar hans barn och vi älskar varann, du ska inte tro att han är trogen mot dig!"

Bara den meningen gör att jag får kalla kårar på hela ryggen och jag inser att jag är så enormt lyckligt lottad som är 24 år, har ett stabilt liv, en fantastisk sambo som kommer bli världens bästa pappa, har lämnat alla fjörskfasoner bakom mig, känner mig helt och hållet redo att bli mamma, känner mig stark nog att klara av vad allt livet nu har att ge, känner mig helt enkelt mogen att möta framtiden.
Jag är så glad att alla dessa pusselbitar nu finns på plats, jag är så glad att jag inte längre är den osäkra 19-20åriga tjejen som inte vet varken ut eller in, jag är så glad att jag hittat trygghet i mitt liv!

Nu ska jag verkligen inte döma denhär tjejen efter några bloggrader, hon kan säkerligen komma att bli en jättebra mamma till sitt barn och säkerligen kommer hon mogna enormt mycket på kuppen.
Sen finns det ju mer eller mindre mogna 19-20åringar också, det är ju ett som är säkert.
Även jag kommer mogna enormt mycket på kuppen men jag tror att jag redan är lite längre påväg!

Jag har gnällt förr och jag gör det igen!
Vad i hela fridens dagar är det för fel på bilisterna efter ovansjövägen?
För alla er som någon gång färdats på denna lilla 50sträcka så vet ni att man åker över en liten, smal och kort bro strax efter flygfältet.
Rocken börjar verkligen bli ett skolboksexemplar när det gäller våra ridturer efter vägarna men sedan isen släppte är åter bron ett litet bekymmer då det nu är läskigt att gå längs kanten igen.
Idag kom ett vrål-åk bakom mig och jag gör som vanligt när jag redan klivit ut på bron, flyttar Rocken till mitten utav bron då jag inte vill bli omkörd, helt enkelt för att jag vet att jag har en fjåsig och rädd häst som inte vill vara klistrad mot räcket och dessutom vågar jag inte riktigt lita på att han inte skickar ut baken i vägen framför bilen om något skulle hända.

Två gånger fick jag vända mig om i sadeln och signalera till bilen att han skulle bromsa in och hålla sig bakom. Han tänkte alltså på fullaste allvar försöka klämma sig förbi oss på en väg som skulle vara knappt 1 meter bred!?
Bron är som sagt väldigt kort, uppskattningsvis kanske 5-6 meter så det är alltså inte länge bilisten behöver vänta. Sekunden jag flyttar rocken tillbaka till sidan av vägkanten kör nu vrålåket upp brevid oss och klappar igång v8an som aldrig förr, det tjöt i asfalten och bilen for iväg likt en projektil.
Jag har nu officiellt hyttat och visat fulfingret i trafiken för första gången, och inte satt jag då själv i någon bil!
Jag förstår verkligen verkligen verkligen inte problemet med människor som inte har något som helst vett bakom pannbenet!

Det är ju inte direkt så att jag flyttar Rocken till mitten av vägen för att jäklas med bilisten! Han ska ju snarare vara glad att han inte fick minst åtta stycken broddhål i huven/bakluckan på sin fantastiska bil som han helt och hållet själv hade fått bekosta skadorna på, Rocken och jag hade inte åkt på någonting för det finns nämligen ingenting i lagboken som den ser ut idag, som fäller oss hästägare.
Man kan ju tycka att folk någonstans borde kunna ana att det kan finnas hästar efter vägen när man är ute på landet, men i skrivande stund så inser jag att det nog inte finns någon skylt om hästar efter vägen, efter denna väg, kanske något man borde styra upp!

Nä, det blir nog till att på fullaste allvar börja rida med små(läs: sådär i lagom skadlig storlek )sten i fickan och kasta på bilrutorna till bilisternas stora glädje. Såhär grinig på bilister var jag inte innan jag blev gravid men det har väl att göra med att man inser att det är lite mer som nu står på spel!

Nu har jag gnällt färdigt, dags att släppa ut hunden!
Ta hand om er!