Hej vad det går mellan pattar och lår!
Jag skulle ju summera helgen igen var det utlovat, undra just om jag lyckas på något bra sätt?
Fredagen var skön och lugn, jag blev bjuden på middag och bio så jag ska allt annat än klaga, tack för det Mattias!
Aldrig fel att gå på Ming och ha servitören som kickar ass med alla andra servitörer, allas våran tiger Joe.
Lördag var dagen med stort D och vi skulle åka till Umeå!
Jag vägrade i sten att vi skulle åka tidigt för jag skulle minsann sova och det kunde ingen ändra på, men tänk vad nöjd Soffan blev då, eftersom då bara råkade det ju passa jättebra med att Micke och Anton åkte med oss upp!
Först blev det en stalltripp, myste lite med rockenroll och for sedan mot staden igen.
Vi hade även lovat ännu en person en plats i bilen nämligen Oskar, Thomas polare som är pytteliten och 18 år. Jo, faktiskt!
Vi plockade först och främst upp ett stycke Oskar på donken där han satt och gluffsade burgare, letade på carlings men därifrån hade grabbarna redan gått så vi ringde och bad dom möta oss om tio minuter.
Vi gick sedan ner till Eivor och Kjell för att hämta "lite saker som tessan skulle ha"
Lite saker innebar en hel låda heiniken, en dator, två olika kassar med mat (entrecote och godis?!) och kex samt en liten påse med coca cola och mackor till mig och sofie som färdkost "För det gör jag alltid iordning till barna ja!" - Eivor Linde.
Till saken hör att vi skulle få plats med fem personer, packning, diverse mer alkoholhaltiga drycker, kuddar, kläder m.m. i en liten ynklig Citroën. Sofie och jag började få lätt gråa hår och svettpärlor i pannan när vi gick igenom i våra huvuden exakt hur supertrångt det kommer bli, speciellt som tre av fem i bilen råkar vara karlar. Och inte karlar av den minsta sorten heller.
Dehär med killar och tidsuppfattning är ju en annan grej, tio minuter blev nog ganska snabbt tjugo minuter men tillslut hade vi stuvat in både allt och alla i bilen och började rulla. ÄNTLIGEN!
Näe, just ja, vi skulle ju till Krek och lämna hans mobiltelefon först, visst sjutton.
Sagt och gjort, vi åkte till Nacksta.
Började rulla på motorvägen vid 15.30 med mig bakom ratten, en störtbakis oskar på passagerarsidan med en bister min eftersom musiken inte alls föll honom i smaken. Fick en dagen-efter-öl av micke som han mer eller mindre tvingade i sig och sen tvärslocknade han, med sin egen musik i öronen. Jag gissar på hård musik!
I Baksätet däremot, där var det fullt ös!
Inte nog med att det dracks ett helt gäng öl så skulle Anton slå rekord i att lyckas klättra i en sovsäck i en väldigt liten bil, utan att ta av sig säkerhetsbältet.
De andra två geniala personerna i baksätet sitter och filmar med en mobil och ett stycke digitalkamera med motiveringen "Men då får vi ju från olika vinklar, sen lägger vi upp det på youtube" Jag säger; då får ni det på den ena lite mer från höger.
Anton lyckades, blev väldigt varm men om möjligt ännu mera nöjd!
Vi poppade en hel massa och ständigt hördes "Jenny, jag måste verkligen pissa nu, kan du stanna?!" Ja säg då dä.
En kisspaus blev tvungen att inträffa ca. 4 mil från Ö-vik.
Vi stannade till i Ö-vik där vi skulle sälja cymbaler åt Thomas, killen hade sofie haft kontakt med på telefon och vi bestämde möte på Max. Han förklarade hur han såg ut och jag såg honom rätt fort men det fanns såklart ingen parkering så långt ögat nådde. Jag klev iallafall ur, plockade försiktigt ut cymbalerna som jag mycket väl medvetet placerat långt fram i packningen så jag inte skulle riva ut allt. Självklart misslyckas jag och ut flyger ett stycke skiva och inte vilken skiva som helst utan; "INTE MIN PEARL JAM SKIVA!!!!" - Sofie. Killen som skulle köpa cymbalerna tvekade inte många sekunder över var han skulle vända sig för att få lämna ifrån sig den tunga bunten pengar.
Vi rullade vidare och ungefär 3 mil från Umeå håller samtliga i baksätet på att kissa på sig, igen.
Väl inne i Umeå ska jag få vägbeskrivning av Tessan. Inte skitlätt med tre gapande dårar i baksätet som börjar bli lagom runda efter sittande drickning i tre timmar.
Jag tog alla rekord i att köra fel! Men fram kom vi, tillslut.
Eftersom jag sniffat alkohol och antagligen var smått full redan vid härnösand så måste jag nog erkänna att jag var rejält sugen på en öl när vi väl var på plats, sagt och gjort. Det blev 6st.
Kvällen blev en riktigt lyckad kväll med roliga journalisttokar samt två poliser, verkligen skoj att träffa alla där uppe och Tessan och Thomas har verkligen hittat en jättefin läga!
Vi somnade som några stockar vid 3tiden, utslagna, utmattade och helt förstörda!
Här följer lite bilder från trippen, tyvärr mobilbilder.

1. Det blir lätt såhär när det är polistudenter med i bilden!
2. Tessan på Corona
3. Sjukt sega i baksätet på hemvägen, Sofie och Anton
4. Lite mer fräsch bakom ratten; Oskar iförd Sofie's mammas solbrillor
5. Lika seg som de andra två i baksätet; Micke
Allt för idag!
TJO!
Fredagen var skön och lugn, jag blev bjuden på middag och bio så jag ska allt annat än klaga, tack för det Mattias!
Aldrig fel att gå på Ming och ha servitören som kickar ass med alla andra servitörer, allas våran tiger Joe.
Lördag var dagen med stort D och vi skulle åka till Umeå!
Jag vägrade i sten att vi skulle åka tidigt för jag skulle minsann sova och det kunde ingen ändra på, men tänk vad nöjd Soffan blev då, eftersom då bara råkade det ju passa jättebra med att Micke och Anton åkte med oss upp!
Först blev det en stalltripp, myste lite med rockenroll och for sedan mot staden igen.
Vi hade även lovat ännu en person en plats i bilen nämligen Oskar, Thomas polare som är pytteliten och 18 år. Jo, faktiskt!
Vi plockade först och främst upp ett stycke Oskar på donken där han satt och gluffsade burgare, letade på carlings men därifrån hade grabbarna redan gått så vi ringde och bad dom möta oss om tio minuter.
Vi gick sedan ner till Eivor och Kjell för att hämta "lite saker som tessan skulle ha"
Lite saker innebar en hel låda heiniken, en dator, två olika kassar med mat (entrecote och godis?!) och kex samt en liten påse med coca cola och mackor till mig och sofie som färdkost "För det gör jag alltid iordning till barna ja!" - Eivor Linde.
Till saken hör att vi skulle få plats med fem personer, packning, diverse mer alkoholhaltiga drycker, kuddar, kläder m.m. i en liten ynklig Citroën. Sofie och jag började få lätt gråa hår och svettpärlor i pannan när vi gick igenom i våra huvuden exakt hur supertrångt det kommer bli, speciellt som tre av fem i bilen råkar vara karlar. Och inte karlar av den minsta sorten heller.
Dehär med killar och tidsuppfattning är ju en annan grej, tio minuter blev nog ganska snabbt tjugo minuter men tillslut hade vi stuvat in både allt och alla i bilen och började rulla. ÄNTLIGEN!
Näe, just ja, vi skulle ju till Krek och lämna hans mobiltelefon först, visst sjutton.
Sagt och gjort, vi åkte till Nacksta.
Började rulla på motorvägen vid 15.30 med mig bakom ratten, en störtbakis oskar på passagerarsidan med en bister min eftersom musiken inte alls föll honom i smaken. Fick en dagen-efter-öl av micke som han mer eller mindre tvingade i sig och sen tvärslocknade han, med sin egen musik i öronen. Jag gissar på hård musik!
I Baksätet däremot, där var det fullt ös!
Inte nog med att det dracks ett helt gäng öl så skulle Anton slå rekord i att lyckas klättra i en sovsäck i en väldigt liten bil, utan att ta av sig säkerhetsbältet.
De andra två geniala personerna i baksätet sitter och filmar med en mobil och ett stycke digitalkamera med motiveringen "Men då får vi ju från olika vinklar, sen lägger vi upp det på youtube" Jag säger; då får ni det på den ena lite mer från höger.
Anton lyckades, blev väldigt varm men om möjligt ännu mera nöjd!
Vi poppade en hel massa och ständigt hördes "Jenny, jag måste verkligen pissa nu, kan du stanna?!" Ja säg då dä.
En kisspaus blev tvungen att inträffa ca. 4 mil från Ö-vik.
Vi stannade till i Ö-vik där vi skulle sälja cymbaler åt Thomas, killen hade sofie haft kontakt med på telefon och vi bestämde möte på Max. Han förklarade hur han såg ut och jag såg honom rätt fort men det fanns såklart ingen parkering så långt ögat nådde. Jag klev iallafall ur, plockade försiktigt ut cymbalerna som jag mycket väl medvetet placerat långt fram i packningen så jag inte skulle riva ut allt. Självklart misslyckas jag och ut flyger ett stycke skiva och inte vilken skiva som helst utan; "INTE MIN PEARL JAM SKIVA!!!!" - Sofie. Killen som skulle köpa cymbalerna tvekade inte många sekunder över var han skulle vända sig för att få lämna ifrån sig den tunga bunten pengar.
Vi rullade vidare och ungefär 3 mil från Umeå håller samtliga i baksätet på att kissa på sig, igen.
Väl inne i Umeå ska jag få vägbeskrivning av Tessan. Inte skitlätt med tre gapande dårar i baksätet som börjar bli lagom runda efter sittande drickning i tre timmar.
Jag tog alla rekord i att köra fel! Men fram kom vi, tillslut.
Eftersom jag sniffat alkohol och antagligen var smått full redan vid härnösand så måste jag nog erkänna att jag var rejält sugen på en öl när vi väl var på plats, sagt och gjort. Det blev 6st.
Kvällen blev en riktigt lyckad kväll med roliga journalisttokar samt två poliser, verkligen skoj att träffa alla där uppe och Tessan och Thomas har verkligen hittat en jättefin läga!
Vi somnade som några stockar vid 3tiden, utslagna, utmattade och helt förstörda!
Här följer lite bilder från trippen, tyvärr mobilbilder.





1. Det blir lätt såhär när det är polistudenter med i bilden!
2. Tessan på Corona
3. Sjukt sega i baksätet på hemvägen, Sofie och Anton
4. Lite mer fräsch bakom ratten; Oskar iförd Sofie's mammas solbrillor
5. Lika seg som de andra två i baksätet; Micke
Allt för idag!
TJO!
Kommentarer
Postat av: Sofie
Hahaha jag och Pappa har precis läst och skrattat oss igenom inlägget. Fantastiskt. Hahahah.
Trackback