Livet slår dig verkligen gul och blå
Ja, jag kan inte annat än hålla med.
Nu tänkte jag skriva att jag haft en slödag idag men när jag sitter här och är så trött så ögonen snart ramlar ur mig trots att jag sovit flera timmar mitt på dan så undrar jag egentligen vad ordet slödag innebär?
Jag tror inte det innebär att bli väckt av en hysterisk hund som snabbt lärt sig att om jag skäller så kommer mormor och släpper ut mig, jag tror inte det innebär att bli ledsen och arg, jag tror heller inte det innebär att rida vilse, bråka på hästen och bli upprörd. Det enda som stämmer in är att jag för första gången detta os sett på os!
Jo, för jag och sofie samt syrran såg minsann på hoppningen idag, i varsinn soffa i varsinn del av sverige, men ack så vi smsade till varandra ändå.
Näe, slödag verkar vara en lögn men imorgon ska jag ta nya tag. Imorgon ska vi se om jag blir ännu mera ledsen eller om jag kanske rent av blir överlycklig, den som lever får se!
Jag var ingen bra förebild idag.
När vi kommit hem från ridturen så hade rocken (min högt älskade häst för er som inte vet det) tappat halva sin sko så jag bestämde mig för att rycka den. För er som inte kan era hästkunskaper så väl så kan jag meddela att det är bra om skon inte sitter halvt fast för då är det lätt att hästen trampar på den delen som är lös vilket kan orsaka att hästen gör sig mycket illa, men framförallt blir det svårt att sätta dit en ny sko då i värsta fall halva hovväggen är borta.
Där står jag och har nog alla känslor i kroppen samtidigt och ska försöka samarbeta. INGEN bra kombo.
Rocken vill inte alls, och när en häst rycker med sina 500kg åt ett håll är det svårt att stå emot med sina i jämförelse ynka 60kg. Matte blev arg. Matte skrek och svor och sparkade och blev alldeles röd i ansiktet samtidigt som lilla, stackars Elin 13 år står och tittar på och jag hör migsjälv skrika "SE INTE OCH LÄR ELIN!!"
Näe, jag var ingen bra förebild idag.
Som utlovat kommer här bilden på Gäddan iallafall som ett plåster på såren! Jag är grym, jag vet.
Näe hörrni mina kära vänner. Livet ska nog se till att bli bättre hur det än må te sig.
Jag är iallafall hoppfull nu, det har jag inte varit på länge och det känns skönt, jag är hoppfull att det kommer bli bra, att det kommer lösa sig och att det i slutändan kommer att kännas rätt.
Ta hand om er och kramas mycket!
Fridens liljor.
Nu tänkte jag skriva att jag haft en slödag idag men när jag sitter här och är så trött så ögonen snart ramlar ur mig trots att jag sovit flera timmar mitt på dan så undrar jag egentligen vad ordet slödag innebär?
Jag tror inte det innebär att bli väckt av en hysterisk hund som snabbt lärt sig att om jag skäller så kommer mormor och släpper ut mig, jag tror inte det innebär att bli ledsen och arg, jag tror heller inte det innebär att rida vilse, bråka på hästen och bli upprörd. Det enda som stämmer in är att jag för första gången detta os sett på os!
Jo, för jag och sofie samt syrran såg minsann på hoppningen idag, i varsinn soffa i varsinn del av sverige, men ack så vi smsade till varandra ändå.
Näe, slödag verkar vara en lögn men imorgon ska jag ta nya tag. Imorgon ska vi se om jag blir ännu mera ledsen eller om jag kanske rent av blir överlycklig, den som lever får se!
Jag var ingen bra förebild idag.
När vi kommit hem från ridturen så hade rocken (min högt älskade häst för er som inte vet det) tappat halva sin sko så jag bestämde mig för att rycka den. För er som inte kan era hästkunskaper så väl så kan jag meddela att det är bra om skon inte sitter halvt fast för då är det lätt att hästen trampar på den delen som är lös vilket kan orsaka att hästen gör sig mycket illa, men framförallt blir det svårt att sätta dit en ny sko då i värsta fall halva hovväggen är borta.
Där står jag och har nog alla känslor i kroppen samtidigt och ska försöka samarbeta. INGEN bra kombo.
Rocken vill inte alls, och när en häst rycker med sina 500kg åt ett håll är det svårt att stå emot med sina i jämförelse ynka 60kg. Matte blev arg. Matte skrek och svor och sparkade och blev alldeles röd i ansiktet samtidigt som lilla, stackars Elin 13 år står och tittar på och jag hör migsjälv skrika "SE INTE OCH LÄR ELIN!!"
Näe, jag var ingen bra förebild idag.
Som utlovat kommer här bilden på Gäddan iallafall som ett plåster på såren! Jag är grym, jag vet.

Näe hörrni mina kära vänner. Livet ska nog se till att bli bättre hur det än må te sig.
Jag är iallafall hoppfull nu, det har jag inte varit på länge och det känns skönt, jag är hoppfull att det kommer bli bra, att det kommer lösa sig och att det i slutändan kommer att kännas rätt.
Ta hand om er och kramas mycket!
Fridens liljor.
Kommentarer
Postat av: Malin
Keep beliving <3
Postat av: systeryster
Jäpps, de var ett frenetiskt messande där ett tag! Min mob till och med gnällde över överbelastning (95% i sms minnet) :P
De är gott stumpegump, må hoppfullheten vara dig trogen!
Pöss!
Trackback