Jag vet inte det.
Tror inte det finns mycket kvar nu av mina resurser.
Dom är helt slut.

Mitt rejäla ljus i livet har slocknat och nu står jag här igen på ruta ett med ett huvud som är så knökfullt med tankar så att det blir alldeles tomt.

Det senaste dygnet har varit helt vansinnigt, vill aldrig mer gå igenom sådan smärta och misär, tack för att du fanns där.
Men nu är man en erfarenhet rikare och en dos tårar fattigare, dom tar tydligen aldrig slut domdär tårarna.

Min inbox i mobilen säger en del, på fyra dagar hade jag nu fått 54st sms, jag har vänner iallafall, det ska jag då aldrig förneka, och jag har till på köpet ett helt gäng av dom som innerligt och verkligen bryr sig, det är jag så tacksam för.

Hade aldrig klarat dehär utan er!